I dag är det exakt ett år sedan Rysslands krig mot Ukraina inleddes.

Ett förfärligt krig som dödat, terroriserat, förstört och tvingat miljontals människor på flykt.

I hjärtat av Europa, några hundra kilometer från Helsingfors.

För ett år sedan satte jag som fastklistrad vid nyhetssändningar och kände mig förbannad, ledsen och totalt hjälplös. Hur kunde detta ske? Vi var många som trodde att Kyiv skulle falla och den ryska övermakten och aggressionen skulle bli för stor. Som tur fick vi fel.

Ukraina stod upp för sin frihet, för sitt självbestämmande och i Ukrainas president såg vi ett ledarskap växa fram som nog saknar motstycke i vår tid. Ukraina enades och kämpade och kämpar varje dag mot den ryska aggressionen.

Ukrainarna kämpar också för hela Europa, för det som vi tror på och värdesätter och för den internationella rättsordningen där det inte är acceptabelt att flytta gränser med vapen och lögner.

Vi måste fortsätta stöda och hjälpa Ukraina. Så länge det krävs.

Ukrainas sak är vår.

I kväll tänder jag ett ljus för alla ukrainare och deras framtid

‍