Prioriteringarna för 2019 bör vara följande:

Vi måste förbättra sysselsättningen och speciellt åtgärda långtidsarbetslösheten. Vi är nu på toppen av en högkonjunktur och prognoserna visar att tillväxten hotar sjunka nästa år. Det måste vi svara på. Våra satsningar på företagsamhet och på att utveckla Maria sjukhus område till ett internationellt center för start-up företag är exempel på viktiga åtgärder. Att vi är internationellt intressanta är också centralt då det gäller att locka nya investeringar till Helsingfors och vi vet att konkurrensen är hård.

Helsingfors växer och det ställer stora krav på vår samhällsstruktur. Servicen måste finnas är när människorna flyttar hit. Tyvärr har vi sett att servicen inte hängt med stadsplaneringen på alla håll. Speciellt bristen på daghem och skolor har varit uppenbar – på båda språken. Vi ska också vara en föregångare när det gäller goda inlärningsmiljöer – fria från inomhusluftsproblem. Det är därför viktigt att staden satsar stort på både nya och gamla fastigheter nästa år.

Det finns mycket att jobba på när det gäller kvaliteten i byggandet – här behövs tydliga regler och uppföljning samt dialog med byggbolagen.

Helsingfors måste också bli bättre på projektering och tidtabellshantering när det gäller offentligt byggande. Mechelingatan är ett exempel på hur det inte får vara – staden måste ta lärdom från dessa projekt när vi står i beråd att starta upp exempelvis ombyggnaden av Tavastvägen. Också i detta hänseende ska vi vara en föregångare – det finns mycket att förbättra så att Helsingfors blir världens smidigaste stad inom denna sektor.

Det effektiveringsmål vi skrivit in i strategin måste ses som en möjlighet, en katalysator, att hitta nya verksamhetssätt, använda de digitala möjligheterna och involvera personalen så att vi kan ta lärdom av deras kunnande. Annars blir effektivitetsmålet bara en matematisk nedskärning.

Städernas roll inom klimatpolitiken är central. Helsingfors ska vara en pådrivare på detta område - också internationellt. Nya klimatsmarta lösningar, satsningar på kollektivtrafiken, ett mera ekologiskt byggande och en snabbavveckling av de fossila bränslena är nödvändigt. Detta kan också alstra nya tekniska innovationer och därmed skapa ekonomisk tillväxt.

Helsingfors måste lyckas integrera nyfinländarna och se dem som en resurs för samhället. Invandring är fortsättningsvis en outnyttjad resurs i Finland och den ekonomiska potentialen är stor när det exempelvis gäller företagande – det kan vi se från historien. SFP har länge efterlyst en systematisk integrering också på svenska. Tyvärr har detta fallerat många gånger och rätt ofta är det myndigheterna själva som sätter käppar i hjulet för integreringen. Därför är vi glada att en ny resurs inrättas för att möjliggöra svensk integrering.  

Helsingfors ska vara en attraktiv arbetsgivare. Det handlar om ett motiverande och inkluderande ledarskap, möjligheten till flexibilitet - men också om löner. Budgeten möjliggör en märkbar höjning av barnträdgårdsläraranas löner – något SFP krävt och därför välkomnar varmt. Men också andra grupper, i praktiken alltid kvinnodominerade branscher, är i behov av lönejusteringar. Barnskötarna, personal inom barnskyddet och hemvården är exempel på dessa. Stadens löneprogram är därför otroligt viktigt.  

Trots att Helsingfors stad generellt sätt mår bra betyder det inte att alla helsingforsare mår bra.

De grupper som är speciellt utsatta måste få stöd. SFP är tillfreds med de tilläggssatsningar som överenskommits mellan de fem största fullmäktigegrupperna i stadsstyrelsen.

Seniorerna och deras service är ett viktigt område. En fungerande och närvarande hemvård ska vara ett fokusområde och vi understryker igen att den måste fungera också på svenska i hela staden. Tyvärr får vi allt för många rapporter om att detta inte fungerar – sektorn har ett stort ansvar att följa upp detta. - Det ska finnas tid för ett extra samtal, för medmänsklighet, inte bara för de aldrig mest nödvändiga sakerna. Vi behöver nya arbetsmetoder som möjliggör detta. Tredje sektorns roll ska heller inte underskattas, de gör ett viktigt arbete.  

Det nya mantrat att alla ska bo hemma så länge de kan är inte lyckat till alla delar. Många seniorer passar det – andra passar det inte. De som inte har ett brett nätverk, vänner eller släktingar, blir ensamma och hemmet kan bli som en bur från vilken man inte kommer ut. Ensamheten är ett växande problem som vi måste ta på allvar.

De tilläggsresurser som tillkom i stadsstyrelsen för kultur- och fritidssektorn var avgörande för att trygga sektorns verksamhetsförutsättningar - också när Ode öppnar sina dörrar och hyreskostnaderna stiger.

Idrottsplatsbyggandet och näridrottsplatserna prioriteras – det är värdefullt. Tröskeln att motioner ska vara så låg som möjligt och det möjliggör ett nät av näridrottsplatser. När de byggs i närheten eller i samband med skolorna så uppmuntras barn- och unga till motion. Detta är ett viktigt förebyggande arbete som också sparar kostnader inom hälsovården framöver. Satsningar på idrott- och motion är satsningar i framtiden.

Konstisbanan på Drumsö blir äntligen verklighet och den behövs. Men det finns andra stadsdelar där behovet av idrottsplatsbyggande också är stort. Vi behöver en långsiktighet och en rättvis fördelning av resurserna i staden – och detta gäller också de nya stadsdelar som planeras och byggs. Vid sidan av investeringsresurser behövs det också tillräckligt med ekonomiska resurser för underhåll.

Vi välkomnar också de förhöjda understöden till kultur- och idrottsorganisationerna. Där finns ett stort behov.

Helsingfors har en mycket ambitiös strategi inom utbildningssektorn med bland annat bredare språkprogram. Som huvudstad och landets ekonomiska motor ska vi alltid sätta ribban högt och inte bara erbjuda ett minimum. SFP vill se ökade satsningar på gymnasiernas timfördelning och kvaliteten inom yrkesutbildningen.

Vi måste också se till att ingen faller igenom och inte klarar sig. Vi välkomnar därför satsningar på skolassistenterna och hoppas att nämnden också prioriterar elevvården när den interna fördelningen sker. Inom social- och hälsovårdssektorn är satsningarna på barn- och ungas mentala hälsa välkomna och viktiga.

‍